Hallåjsan!

Jag har gjort en liten lista här över mina Noice spelningar jag har varit på, datum och mil.
(Alla datum är inte exakta)

• 3 juli 2004- Enköping 68,2 km
• 13 juni 2008- Västerås 0 km
• 24 juni 2008- Ludvika 223 km
• 26 juli 2008 Arboga 111,2 km
• 8 augusti 2008- Gävle 295,2 km
• 15 juni 2008- Eskilstuna 91,6 km
• 23 augusti 2008- Norrköping 303,4 km
• 30 augusti 2008- Stavsnäs 302,2 km
• September 2008- Stockholm 212,4 km
• 27 september 2008- Sunne 540 km
• 15 november 2008- Eskilstuna 91,6 km
• 11 juli 2009- Karlstad 412,2 km
• Juli 2009- Motala 384,4 km
• 1 augusti 2009- Säffle 521,4 km
• 8 augusti 2009- Kristinehamn 332,8 km
• 12 augusti 2009- Eskilstuna 91,6 km
• Augusti 2009- Enköping 68,2 km
• Augusti 2009- Eskilstuna 91,6 km
• Oktober 2009- Flen 181,6 km
• Januari 2010- Mariestad 410,6 km
• Juni 2011- Eskilstuna  91,6 km
• 20 augusti 2011- Bålstad 122,4 km
• 2 september 2011- Helsingborg 1095,2 km
• 10 september 2011- Stockholm 226,2 km
  
  =6268,6 km = 626,86 mil

Mer blir det!!! :D

Jag har fem stycken favortispelningar, jag skriver dem inte i ordning!

- Såklart den fösta gången som jag såg Noice, 3 juli 2004 i Enköping. Det var under det året som dem hade sin comeback. Jag var elva år, stod i publiken med 30 åringar och sjöng med till alla låtarna! Jag kommer ihåg att det var en kvinna som berättade för mig och Emelie att Noice var hennes favoritband när hon var liten. Vi fick lite förvånande blickar med tanke på vår ålder!

- Fredagen den trettonde juni 2008 i Västerås. Fyra år senare! Det var speciellt att se dem igen efter så länge!

- 30 augusti i Stavsnäs utanför Stockholm 2008. Det var nog den första gången som jag fick mest kontakt med dem. Marcus fixade in mig som hans "lillasyster" och vi var med på soundcheck och satt på restaurang med dom innan gigget! Det var jag, Emelie, hennes mamma + moster och min kompis Helena som var där. Jag och Helena skulle till min far efter som bor i Stockholm. Noice skulle in till Stockholm, lämna instrument och medlemmar så de erbjöd sig att köra hem oss, (emelie följde också med då). Så jag fick åka med mina idoler i deras turnébuss, det kändes rätt häftigt!

-Bålstad, 20 augusti 2011. Det var 80-tals fest, Peter Sipen som DJ och Micke Syd som gäst. Till den musiken går det att svänga och det var den gången som jag och Emelie hade roligast på med att riktigt våga dansa loss, även innan, under och efter Noice! En av dem allra roligaste kvällarna som jag har haft faktiskt! :D

- Favoritband i favoritstaden, Noice i Helsingborg- det kan ju inte bli bättre?! Jag och Emelie åkte ner på fredag och hem på lördagen, 14 timmar på tåg. Där satt vi backstage med dem hela kvällen och natten! En av de bästa spelnigarna med dem musikmässigt!

Påskafton

Sigurdsgatan i Västerås hade satt ihop en kväll med tre grymma band! Först de två lokalbanden The drake equation och Beyond all recognition, sen huvudbandet som är från Trosa Adept!

Jag har sett alla tre banden uppträda tidigare men tillsammans blev det en kanonkväll! :D

The drake equation: http://www.facebook.com/thedrakeequationsweden
Adept: http://www.facebook.com/pages/Adept/50485230781
Beyond all recognition : http://www.facebook.com/beyondallrecognition




riktigt bra låt!

tingeling

Lördag- sista dagen

Vi började ganska tidigt med töntigt gå till Nickelodeondagen för jag ville se Ulrik Munther. Han spelade akustiskt på en miniscen, men han är så söt!
Senare på dagen fortsatte Nickelodeondagen men på stora scenen med flera artister! Vi stod där för att se Markoolio, han är så cool och har alltid varit en favorit! Han bjöd upp en modig liten flicka från publiken som fick sjunga duett med värsta schlagerna tillsammans med honom.
Vi fortsatte att vara töntiga när vi gick in till barn området för att se DriLL & DruLL, som är två utklädda troll som spelar en liten föreställning men sång, dans och lekar för barn. Ena trollet DruLL spelades av Johan Östberg som var en stor idol under programmet Fame Factory 2004. Det måste sett kul ut när de efteråt sålde sina skivor och signerade dem, då kommer två tjejer på 17 och 18 år och ber om en skiva och autograf av två troll bland massa små barn i fem års ålder.

Vi hade ju tidigare dagar varit på stora scenen, rockscenen och barn området då är det klart att vi måste checka in dansbands scenen när Barbados spelade. Jag vet inte hur många gånger som de har bytt ut medlemmarna, det var i alla fall en söt ung sångare, Björn och Peter ”PP” Samuelsson var kvar och crazy lager, det är dem jag håller kolla på! ;)
Jag tycker att dansbands musik är så härligt speciellt när man ser folk som dansar till det och de dansar inte dagens dans utan bugg och foxtrot, det ser så kul ut och jag vill verkligen lära mig det!
De hade en lång paus så vi passade på att springa bort och kolla på Calle Kristansson & The Undervalleys, men de lyssnade vi inte på så länge utan drog över till barbados igen men som var inställt nu p.ga. regnvädret, regnoväder! typiskt! Vi drog in i ett partytält en stund men det var inget speciellt märkvärdigt där! :D

Fredag.

Det spelade så otroligt mycket band så det var väldigt svårt att välja vart man skulle gå...
Jag och Emelie började med att titta på Maja Gullstrand som är en föredetta idol för oss från musikprogramet Fame Factory. Hon sjöng från sin egna skiva ”cirkus”. Maja har väldigt speciell röst, riktigt härlig röst!


Det här tillhör inte alls min musiksmak men vi kollade på Petter. Jag kan faktiskt erkänna att han har vissa bra låtar, och han är ganska snygg ;) hehe! Det är klart att man ska passa på när man har chansen att se så mycket som möjligt, så vi passade på!

Det var mycket springande mellan alla scenerna som fanns men det var väldigt bra organiserat att det var så många scener utifrån stilar så man får mer kolla på vart som vad spelas och att alla håller sig på sitt håll om man kan säga så.
På rockscenen, tumstocksscenen uppträdde något band (som jag tyärr inte kommer ihåg vad de hette) medan vi inväntade The Knockouts som är ett rockabilly/punk band från Stockholm- Jag hade inte hört så mycket av dom tidigare, men hade fastnat för låten A lie like in Nathalie. De var riktigt bra och roliga när det drev med skåningarna! Jag kommer ihåg en grej han sa och det var ”Vill ni höra en till låt? Jag hör inte vad ni säger, spotta ut gröten era jävla skåningar” haha.
På kvällen lyssnade vi lite på The sounds, varken jag eller Emelie lyssnar på dem men just då fanns det inget som vi var sugna på att se!

tingeling!

På semester i min drömstad med min bästavän Emelie!

Helsingborgsfestival pågick i tre dagar. De fanns 12 scener och alla för en speciell stil t.ex. en för rock,  en party, dansband, barn m.m. De erbjöd på ca 155 uppträdanden och allting var gratis! En väldigt bra sak var att Emelie kom in på alla områden trots att hon inte är 18 än vilket jag är.
Skillnad mot tråkiga Västerås som hade ungefär fyra artister, åldersgräns och priser..
En fascinerande sak var att de städade bajjamajjorna så att till och med jag kunde gå in!!! I vanliga fall klarar jag inte ens av att stå utanför..

Första dagen, 28 JULI valde vi att se Rixs Fm för att ha bästa platserna till höjdpunkten Von Benzo som spelade 22.00. Men det fanns faktiskt några bra som Broken Door, Ulrik Munther och Viktorious.
Men det var ju Von Benzo som vi såg fram emot. Det var tredje gången som jag såg dem men den här spelningen var helt klart den bästa jag sett med dem.
Inlevelsen, draget, musiken och publiken- de spelade på hemmaplan och det märkes tydligt att det var där som de hörde hemma! De använde sig av häftig pyroteknik och röjde!
Tittade lite snabbt på Sassa & The Sixx efter.

Nu är julen över och alla förbannade julsånger dör! *pust*

Istället kan vi lyssna på (*fin)- Anberlin som är en riktigt härlig låt! Det är en av mina "damp-låtar" om ni förstår?! Det är en låt som man kan släppa ut exakt alla känslor till. Jag kan bli helt ivrig i hela kroppen, vill bara dansa och släppa loss, skrika och hoppa men jag kan även sätta på den när jag vill koppla av, en liten siesta på bussen eller sånt.
Det är en låt som man oftast inte tycker om första gången men som sedan blir bättre och bättre för varje gång. När jag började tycka om den lyssnade jag NÄSTAN (för att inte överdriva) konstant på den i minst två veckor. Den var repeat i ipod, datorn och mobil. Jag tjatade ut den för alla runt omkring mig.. haha
Jag kan tyna sönder låtar totalt, men med (*fin) så var det nog att det är som tre sånger i en.
Fram till 3:40 är den ganska lugn med vers och refräng av en kille, sen tar den fart och det låter som det skulle kunna vara en kör som sjunger, vid 5:57 tonas musiken ner och blir lugnt och han sjunger med lugn men som jag tycker att det känns som en besatt ton med mycket känslor och det finns i texten också!

Det finns fyra speciella partier i låten som jag älskar:
- Första är vid 0:54 " I am the patron saint of lost causes. Aren't we all to you just near lost causes? Aren't we all to you just lost."
- Andra 2:22 " We're not questioning God"
- Tredje 4:15 "Lost causes, all we are is all we are.... To you, lost" Där kommer han in i bakgrunden till kören.
- Fjärde " Take what you will, what you will and leave. Could you kill, could you kill me if the world was on fire and nothing was left but hope or desire"

Jag är galen i musik så är det bara och därför är det svårt att få fram vad låten ger till mig!
Men den är grymt bra!! :D

Anberlin – (*Fin)

Jag sitter i skolan och väntar på att fotografiskbild ska börja och känner för att lätta på hjärtat lite!

Jag måste bara skrika ut att jag ÄLSKAR musik och det är min kärlek och min pojkvän!
Musiken är en kravlös kärlek, den får mig alltid att må bra!
Är jag ledsen så finns det låtar som jag känner igen mig i eller såna som jag blir glad av. Är jag glad så finns det låtar som peppar och blir gladare, musiken passar till alla känslor och har varit till sån stor hjälp för mig!
När jag är på konserter är det tiden som jag mår allra bäst av. Det slänger av sig alla problem och man lever och uppskattar nuet!
Jag kan lyssna på nästan all musik, all musik som har bra texter! Texterna är det som som gör låten bättre, och framför och ger så mycket känslor, speciellt om man känner igen sig i det.
Om det bara ska vara musik så är det åt rockhållet.

Jag hittade ett citat som jag tycker stämmer in exakt på mig, det är lite läskigt med att det där ÄR jag..

"You know I’ve got this theory; there are two kinds of people in the world.
There are lyric people and music people.
You know, the lyrics people tend to be analytical.
You know, all about the meaning of the song.
They’re the ones you see with the CD insert out like five minutes after buying it, pouring over the lyrics, interpreting the hell out of everything.
Then there’s the music people.. Who could care less for the lyrics as long as its just got like a good beat and you could dance to it.
I don’t’ know, sometimes it might be easier to be a music girl and not a lyric girl. But since I’m not, let me just say this: sometimes things find you when you need them to find you. I believe that. And for me it’s usually song"
Peyton- one tree hill

Det finns inte ord som beskriver hur mycket musik betyder för mig, men det betyder massor!
Om jag skulle bli döv, då skulle mitt liv vara över!



Tjingeling

Favoritband nr 2- Chemical Vocation

Noice 1981

Hallåj!

Jag tänkte skriva lite om mitt absoluta favoritband, Noice.

De var ett av Sveriges populäraste band under 80-talet, som sades vara ”ett punkband i popformat”.
Två av original medlemmarna har dött så det är ju inte hela besättningen kvar.

Det var min vän, Emelies, mamma som visade oss Noice första gången, vi var runt tio årsåldern och ville inte erkänna att våra föräldrars gamla musik var bra, inte alls som 90-talet erbjöd just då.

- Ska vi lyssna på låten en gång till? Bara för att den är så dålig ju. Brukade vi säga om låten ”romans för timmen”.

Det som fick oss att erkänna var genom Marcus Öhrn som var vår idol från musikprogrammet Fame Factory som skulle bli den nya sångaren för en återförening. Perfekt!

3 juli 2004 såg jag min första Noice konsert i Enköping! Det var lite kul att alla där var gamla Noice fans runt 30 års ålder och så står jag och Emelie där, tio och elva år och sjunger med i alla låtar, haha.
Jag lyssnade som besatt på dem i mammas gammal Lp-spelare, men som tiden går kommer det alltid upp nya band, jag tycke fortfarande om Noice men jag lyssnade inte på dem varje dag…

Fredagen den 13 juni 2008 hade de spelning i Västerås, eftersom jag bor där så passade jag på att titta och lyssna. Efter det var jag FAST, BESATT och BEROENDE av dem.
Nästa spelning kom redan bara två veckor senare, sen blev det bara flera och flera! Jag åker alltid med Emelie, henens mamma och moster.
2009 splittrades det till två olika Noice. Först Noice och sen ”Noice- en hyllning till det som en gång var” och jag håller mig till det andra. Kråångligt!

Jag har räknat ut att jag har varit på ungefär 23 konserter med dem hittills och åkt sammanlagt ungefär 605 mil!
Många mer blir det!
Jag har också tatuerat in Noices logga på handleden. Jag vet att den alltid kommer att sitta där men jag kommer inte ångra den, även om jag tycker att de är dåliga om några år så kommer det alltid vara bra minnen som har hjälpt mig och alltid gjort mig lycklig!

 

 

tjingeling!

Tjena!

Jag heter Linda Askman och är en musik glad tjej!
Lite snabbt om mig:
Jag är 18 år och bor i Västerås med mamma och lillebror.
Att jag är egentligen Stockholmare är svårt att tro med tanke på min gnälliga västmanländska dialekt, men så är det och jag har min pappa där med äldre syster och släkt.
Jag går tredje året på Ullvi gymnasiet i Köping, läser media med inriktning på fotografiskbild.

Mitt intresse för musik fanns redan när jag var liten bebis. Det enda sättet att få mig sluta gråta var att vaggade mig i famnen och samtidigt sjunga till hög dunkande musik.
När jag blev lite äldre var mina favoritprogram Vox pop, MTV och Ztv, alla musikkanaler.
Jag såg min första spelning 1997, alltså när jag var fyra år. Sedan har det bara fortsatt och nu har jag ingen koll på hur många, men det kommer behövas väldigt många händer om man ska kunna räkna på fingrarna.

TJOHEJ!