Lost causes
Nu är julen över och alla förbannade julsånger dör! *pust*
Istället kan vi lyssna på (*fin)- Anberlin som är en riktigt härlig låt! Det är en av mina "damp-låtar" om ni förstår?! Det är en låt som man kan släppa ut exakt alla känslor till. Jag kan bli helt ivrig i hela kroppen, vill bara dansa och släppa loss, skrika och hoppa men jag kan även sätta på den när jag vill koppla av, en liten siesta på bussen eller sånt.
Det är en låt som man oftast inte tycker om första gången men som sedan blir bättre och bättre för varje gång. När jag började tycka om den lyssnade jag NÄSTAN (för att inte överdriva) konstant på den i minst två veckor. Den var repeat i ipod, datorn och mobil. Jag tjatade ut den för alla runt omkring mig.. haha
Jag kan tyna sönder låtar totalt, men med (*fin) så var det nog att det är som tre sånger i en.
Fram till 3:40 är den ganska lugn med vers och refräng av en kille, sen tar den fart och det låter som det skulle kunna vara en kör som sjunger, vid 5:57 tonas musiken ner och blir lugnt och han sjunger med lugn men som jag tycker att det känns som en besatt ton med mycket känslor och det finns i texten också!
Det finns fyra speciella partier i låten som jag älskar:
- Första är vid 0:54 " I am the patron saint of lost causes. Aren't we all to you just near lost causes? Aren't we all to you just lost."
- Andra 2:22 " We're not questioning God"
- Tredje 4:15 "Lost causes, all we are is all we are.... To you, lost" Där kommer han in i bakgrunden till kören.
- Fjärde " Take what you will, what you will and leave. Could you kill, could you kill me if the world was on fire and nothing was left but hope or desire"
Jag är galen i musik så är det bara och därför är det svårt att få fram vad låten ger till mig!
Men den är grymt bra!! :D
Anberlin – (*Fin)
Istället kan vi lyssna på (*fin)- Anberlin som är en riktigt härlig låt! Det är en av mina "damp-låtar" om ni förstår?! Det är en låt som man kan släppa ut exakt alla känslor till. Jag kan bli helt ivrig i hela kroppen, vill bara dansa och släppa loss, skrika och hoppa men jag kan även sätta på den när jag vill koppla av, en liten siesta på bussen eller sånt.
Det är en låt som man oftast inte tycker om första gången men som sedan blir bättre och bättre för varje gång. När jag började tycka om den lyssnade jag NÄSTAN (för att inte överdriva) konstant på den i minst två veckor. Den var repeat i ipod, datorn och mobil. Jag tjatade ut den för alla runt omkring mig.. haha
Jag kan tyna sönder låtar totalt, men med (*fin) så var det nog att det är som tre sånger i en.
Fram till 3:40 är den ganska lugn med vers och refräng av en kille, sen tar den fart och det låter som det skulle kunna vara en kör som sjunger, vid 5:57 tonas musiken ner och blir lugnt och han sjunger med lugn men som jag tycker att det känns som en besatt ton med mycket känslor och det finns i texten också!
Det finns fyra speciella partier i låten som jag älskar:
- Första är vid 0:54 " I am the patron saint of lost causes. Aren't we all to you just near lost causes? Aren't we all to you just lost."
- Andra 2:22 " We're not questioning God"
- Tredje 4:15 "Lost causes, all we are is all we are.... To you, lost" Där kommer han in i bakgrunden till kören.
- Fjärde " Take what you will, what you will and leave. Could you kill, could you kill me if the world was on fire and nothing was left but hope or desire"
Jag är galen i musik så är det bara och därför är det svårt att få fram vad låten ger till mig!
Men den är grymt bra!! :D
Anberlin – (*Fin)
tingeling
Kommentarer
Trackback
