Noice Forever!
Hallåj!
Jag tänkte skriva lite om mitt absoluta favoritband, Noice.
De var ett av Sveriges populäraste band under 80-talet, som sades vara ”ett punkband i popformat”.
Två av original medlemmarna har dött så det är ju inte hela besättningen kvar.
Det var min vän, Emelies, mamma som visade oss Noice första gången, vi var runt tio årsåldern och ville inte erkänna att våra föräldrars gamla musik var bra, inte alls som 90-talet erbjöd just då.
- Ska vi lyssna på låten en gång till? Bara för att den är så dålig ju. Brukade vi säga om låten ”romans för timmen”.
Det som fick oss att erkänna var genom Marcus Öhrn som var vår idol från musikprogrammet Fame Factory som skulle bli den nya sångaren för en återförening. Perfekt!
3 juli 2004 såg jag min första Noice konsert i Enköping! Det var lite kul att alla där var gamla Noice fans runt 30 års ålder och så står jag och Emelie där, tio och elva år och sjunger med i alla låtar, haha.
Jag lyssnade som besatt på dem i mammas gammal Lp-spelare, men som tiden går kommer det alltid upp nya band, jag tycke fortfarande om Noice men jag lyssnade inte på dem varje dag…
Fredagen den 13 juni 2008 hade de spelning i Västerås, eftersom jag bor där så passade jag på att titta och lyssna. Efter det var jag FAST, BESATT och BEROENDE av dem.
Nästa spelning kom redan bara två veckor senare, sen blev det bara flera och flera! Jag åker alltid med Emelie, henens mamma och moster.
2009 splittrades det till två olika Noice. Först Noice och sen ”Noice- en hyllning till det som en gång var” och jag håller mig till det andra. Kråångligt!
Jag har räknat ut att jag har varit på ungefär 23 konserter med dem hittills och åkt sammanlagt ungefär 605 mil!
Många mer blir det!
Jag har också tatuerat in Noices logga på handleden. Jag vet att den alltid kommer att sitta där men jag kommer inte ångra den, även om jag tycker att de är dåliga om några år så kommer det alltid vara bra minnen som har hjälpt mig och alltid gjort mig lycklig!
tjingeling!
