Lost causes
Istället kan vi lyssna på (*fin)- Anberlin som är en riktigt härlig låt! Det är en av mina "damp-låtar" om ni förstår?! Det är en låt som man kan släppa ut exakt alla känslor till. Jag kan bli helt ivrig i hela kroppen, vill bara dansa och släppa loss, skrika och hoppa men jag kan även sätta på den när jag vill koppla av, en liten siesta på bussen eller sånt.
Det är en låt som man oftast inte tycker om första gången men som sedan blir bättre och bättre för varje gång. När jag började tycka om den lyssnade jag NÄSTAN (för att inte överdriva) konstant på den i minst två veckor. Den var repeat i ipod, datorn och mobil. Jag tjatade ut den för alla runt omkring mig.. haha
Jag kan tyna sönder låtar totalt, men med (*fin) så var det nog att det är som tre sånger i en.
Fram till 3:40 är den ganska lugn med vers och refräng av en kille, sen tar den fart och det låter som det skulle kunna vara en kör som sjunger, vid 5:57 tonas musiken ner och blir lugnt och han sjunger med lugn men som jag tycker att det känns som en besatt ton med mycket känslor och det finns i texten också!
Det finns fyra speciella partier i låten som jag älskar:
- Första är vid 0:54 " I am the patron saint of lost causes. Aren't we all to you just near lost causes? Aren't we all to you just lost."
- Andra 2:22 " We're not questioning God"
- Tredje 4:15 "Lost causes, all we are is all we are.... To you, lost" Där kommer han in i bakgrunden till kören.
- Fjärde " Take what you will, what you will and leave. Could you kill, could you kill me if the world was on fire and nothing was left but hope or desire"
Jag är galen i musik så är det bara och därför är det svårt att få fram vad låten ger till mig!
Men den är grymt bra!! :D
Anberlin – (*Fin)
Against all odds
Jag måste bara skrika ut att jag ÄLSKAR musik och det är min kärlek och min pojkvän!
Musiken är en kravlös kärlek, den får mig alltid att må bra!
Är jag ledsen så finns det låtar som jag känner igen mig i eller såna som jag blir glad av. Är jag glad så finns det låtar som peppar och blir gladare, musiken passar till alla känslor och har varit till sån stor hjälp för mig!
När jag är på konserter är det tiden som jag mår allra bäst av. Det slänger av sig alla problem och man lever och uppskattar nuet!
Jag kan lyssna på nästan all musik, all musik som har bra texter! Texterna är det som som gör låten bättre, och framför och ger så mycket känslor, speciellt om man känner igen sig i det.
Om det bara ska vara musik så är det åt rockhållet.
Jag hittade ett citat som jag tycker stämmer in exakt på mig, det är lite läskigt med att det där ÄR jag..
"You know I’ve got this theory; there are two kinds of people in the world.
There are lyric people and music people.
You know, the lyrics people tend to be analytical.
You know, all about the meaning of the song.
They’re the ones you see with the CD insert out like five minutes after buying it, pouring over the lyrics, interpreting the hell out of everything.
Then there’s the music people.. Who could care less for the lyrics as long as its just got like a good beat and you could dance to it.
I don’t’ know, sometimes it might be easier to be a music girl and not a lyric girl. But since I’m not, let me just say this: sometimes things find you when you need them to find you. I believe that. And for me it’s usually song"
Peyton- one tree hill
Det finns inte ord som beskriver hur mycket musik betyder för mig, men det betyder massor!
Om jag skulle bli döv, då skulle mitt liv vara över!
Tjingeling
My dependence
Jag hörde dem första gången 2007 tror jag, av någon kompis antagligen.
17 maj 2008 såg jag dem första gången på Moshpit Open festivalen tillsammans med andra band som, Neverstore, Adeps, Dead by april, Bring me the horizon m.m.
När jag skulle starta den här bloggen var tanken att jag skulle skriva om olika band och för att lägga upp bilder så måste jag ha deras tillstånd till det, så jag mailade Chemical Vocation och fick ett trevligt svar att det var helt okej!
Jag tror det var ödet eller bara sjukt bra timing, för några dagar senare såg jag en affisch att de skulle spela i Eskilstuna några veckor senare. Där hade jag perfekt chans att få ihop något. :D
Jag hade inte lyssna på dem på ett bra tag så jag var lite efter när jag hittade nya skivor på spotify.
Det var den 20 maj på någon ungdomsgård i Eskilstuna.
En sak som chockade mig var att de sålde tröjor, asså bandet stod och säljde! De var inte ett "divigt" band som de flesta brukar vara, supertrevliga också!
Jag frågade om jag fick ställa lite frågor efter spelningen och det fick jag, och jag var sååå lycklig, haha!!
Spelningen var GRYM! Musiken hade ändrats lite sedan jag såg dem 2008, men inget negativit! :)
Jag älskar musiken, deras utstrålning på scenen och jaa alllt!!! UNDERBARA
De var otorligt trevliga sen också! Svarade ärligt och roligt på mina frågor, de gav känslan som om att vi redan kände varandra sen tidigare!
Efter det så blev jag besatt, verkligen besatt! Min spotify lista med bara dem gick om och om igen, nu varierar det lite, men ca 70 % av det jag lyssnar på är Chemical Vocation! Jag sover varje natt med datan på och låter deras lista gå!
Jag längtar att få se dem flera gånger!
I natt é hela stan vår!
Noice Forever!
Hallåj!
Jag tänkte skriva lite om mitt absoluta favoritband, Noice.
De var ett av Sveriges populäraste band under 80-talet, som sades vara ”ett punkband i popformat”.
Två av original medlemmarna har dött så det är ju inte hela besättningen kvar.
Det var min vän, Emelies, mamma som visade oss Noice första gången, vi var runt tio årsåldern och ville inte erkänna att våra föräldrars gamla musik var bra, inte alls som 90-talet erbjöd just då.
- Ska vi lyssna på låten en gång till? Bara för att den är så dålig ju. Brukade vi säga om låten ”romans för timmen”.
Det som fick oss att erkänna var genom Marcus Öhrn som var vår idol från musikprogrammet Fame Factory som skulle bli den nya sångaren för en återförening. Perfekt!
3 juli 2004 såg jag min första Noice konsert i Enköping! Det var lite kul att alla där var gamla Noice fans runt 30 års ålder och så står jag och Emelie där, tio och elva år och sjunger med i alla låtar, haha.
Jag lyssnade som besatt på dem i mammas gammal Lp-spelare, men som tiden går kommer det alltid upp nya band, jag tycke fortfarande om Noice men jag lyssnade inte på dem varje dag…
Fredagen den 13 juni 2008 hade de spelning i Västerås, eftersom jag bor där så passade jag på att titta och lyssna. Efter det var jag FAST, BESATT och BEROENDE av dem.
Nästa spelning kom redan bara två veckor senare, sen blev det bara flera och flera! Jag åker alltid med Emelie, henens mamma och moster.
2009 splittrades det till två olika Noice. Först Noice och sen ”Noice- en hyllning till det som en gång var” och jag håller mig till det andra. Kråångligt!
Jag har räknat ut att jag har varit på ungefär 23 konserter med dem hittills och åkt sammanlagt ungefär 605 mil!
Många mer blir det!
Jag har också tatuerat in Noices logga på handleden. Jag vet att den alltid kommer att sitta där men jag kommer inte ångra den, även om jag tycker att de är dåliga om några år så kommer det alltid vara bra minnen som har hjälpt mig och alltid gjort mig lycklig!
tjingeling!
